Torsdag 7/5
Ibland inser man att man är på fel plats vid fel tillfälle, att man helst av allt hade velat vara på ett annat ställe än just där man är. Känner du igen dig? Du önskar att du kunde göra något men vet att det inte finns ett enda dugg du kan göra, du kan inte hjälpa mer än att bara finnas. Visst, det kanske räcker långt för personen i fråga, men det räcker inte lika långt för dig själv. Du vill göra så mycket, men känner att du gör så lite. Du försöker, till ingen nytta. Du försöker igen, och det fungerar lite. Du försöker en tredje gång och äntligen vet du var skon klämmer. Men ändå sitter du där helt hjälplös och önskar att du kunde trolla eller nått. Men tyvärr du kan inte trolla. Du försöker komma på något bra att säga, men orden bara hamnar fel. Helst av allt vill du skrika, skrika ut alla känslor, samtidigt som du vill få allt att bli bra. Du vill utföra ett underverk, men oturligt nog så vill inte världen samma sak som du. Vad ska du göra? Du kan inte göra nått. Visst känner du dig underlägsen? Du ligger där underst i högen och viftar med armarna för att få uppmärksamhet, men ingen ser. Sen kommer det ett litet ljus som blir större och större. Du förstår att du än en gång har hittat ut. Än en gång undveks du ifrån att dras ner i det svarta hålet. Du känner dig stark igen. Det finns nya saker att ta hand om. Att en sådan struntsak kunde trycka ner dig så mycket. Du är mänsklig, det händer alla förr eller senare, och ibland även gång på gång. Lyckan när du tagit dig ur kan inte mätas med något annat. Glöm aldrig, du är som alla andra, mänsklig.
Kommentarer
Trackback
