Att inte älska sitt eget barn..
Visst låter det hemskt? :O Kollar på en dokumentär just nu, om en kvinna som inte älskar sin egen bebis. Hon älskar sitt första barn, men bebisen känner hon ingen samhörighet med.. Hon hatar bebisen och har inte njutit av en enda stund tillsammans med barnet. Hon vågar inte ens hålla bebisen närmare än en armslängd ifrån sig själv. Tur att bebisens pappa ger henne den uppmärksamhet hon behöver, när inte maman kan göra det.. Mamma tycker att när bebisen skriker, så vill bebisen säga till henne hur dålig hon är, inte att hon är hungrig och vill ha mat. En psykolog tror att det kan bero på att bebisen föddes för tidigt, med gulsot. Vilket gjorde att mamman kände att hon inte fått en bebis utan ett "monster", vilket gjorde att hon själv kände sig ful.. Sen har mamman själv haft en mamma som slog henne vilket kan ha fått henne att inte vilja bli som sin mamma, en mamma som skadar sitt barn. Därför vågade hon kanske inte röra vid sin egen bebis.
Som tur är, så har mamman fått hjälp nu, och kommer närmare och närmare sin egen bebis, vilket jag tycker låter underbart! :) För en bebis behöver sin mammas kärlek, hur mycket som helst.
Tänk vad hemskt att inte älska sitt eget barn? Jag skulle bli överlycklig om jag fick en bebis, och skulle älskat den hur mycket som helst, det kan jag nästan lova. Jag har redan bebisfeber.. Visst kommer det att bli jobbigt, det kan jag inte komma ifrån. Men så länge man inte ger upp, så kommer allt att gå bra. Jag tror verkligen att jag är mogen för att klara av ett barn, och jag kommer inte vara ensam. Men jag vet, jag är nog lite ung än och får nog vänta några år :P
Som tur är, så har mamman fått hjälp nu, och kommer närmare och närmare sin egen bebis, vilket jag tycker låter underbart! :) För en bebis behöver sin mammas kärlek, hur mycket som helst.
Tänk vad hemskt att inte älska sitt eget barn? Jag skulle bli överlycklig om jag fick en bebis, och skulle älskat den hur mycket som helst, det kan jag nästan lova. Jag har redan bebisfeber.. Visst kommer det att bli jobbigt, det kan jag inte komma ifrån. Men så länge man inte ger upp, så kommer allt att gå bra. Jag tror verkligen att jag är mogen för att klara av ett barn, och jag kommer inte vara ensam. Men jag vet, jag är nog lite ung än och får nog vänta några år :P
Nationella och kort helg
Jippi, nationella i matte C idag.. Hoppas att det kommer gå bra :) Helgen blev minst sagt kort. Åkte från Örebro vid fyra i fredags eftermiddag, skulle vara hemma vid åtta på kvällen, men det blev fel på tåget så fick åka buss mellan Mjölby och Hässleholm.. BUSS!! Det tog fyra och en halv timme, så jaa, jag var hemma i Tormestorp vid tjugo över tolv på natten, kul va? Nej! Så fick äta pizza som mamma och pappa sparat till mig, och sedan bums i säng. Blev väckt nio på lördagen. Upp, fixa till mig, färga mitt hår (Megablondie är jag nu, bild kommer senare), följa med mamma och handla, hem och fixa med saker till loppis, fixa till mig, köra och hämta våra gäster, hem och umgås med gästerna, körde hem dem vid halv ett på natten och sedan hem och sova. Igår blev jag också väckt vid nio. Upp och fixa till mig, fixa fram alla loppissaker och köra ner dem till jönsjönsäng :P Ha loppis mellan 11 och halv 1, fick 417;50 var ;) Inte illa det! :) Men 200:- gick direkt till mina "solbrunskappslar".. Jippi.. Vid två gick mitt tåg tillbaka till Örebro och vid tjugo i 6 var jag framme. Då blev det pluggande, tv och datorn.
Nu ska jag borsta tänderna och sedan bege mig till skolan. Pusspuss <3
Nu ska jag borsta tänderna och sedan bege mig till skolan. Pusspuss <3
Blixtar och dunder, magiska under!
Låttexten passar väldigt bra just nu. Eftersom det efter en mycket varm och skön dag, nu regnar och åskar. Både blixtar och dunder! Sen magiska under passar otroligt bra in, då jag har varit med om världens magiska ögonblick i förmiddags :) Jag klarade min uppkörning!! :D På första försöket, är så stolt över mig själv :) Ringde först älskling, han skulle klart få veta först :) <3 Sen ringde jag Marcus, och sedan pappa och mamma. Sen fick alla i klassen veta, och lärarna så klart. När jag sedan kom hem så ringde syster och mormor :) Och jag kan inte ens räkna hur många grattis jag har fått på facebook :)
Har pluggat en hel del också, har ju en del att göra till nästa vecka. Har även lagat god mat till mig själv för att fira och varit duktig och diskat. Packning har jag också hunnit med, då det blir skåne i helgen! :) Imorgon ska jag nog köra bilen UTAN övningskörnings skylten!! :D
Nu tittar jag på tv och sedan blir det nog att sova ganska tidigt. Om jag kan :P
Pusspuss på er!
Saknar min älskling, massor!! <3
Har pluggat en hel del också, har ju en del att göra till nästa vecka. Har även lagat god mat till mig själv för att fira och varit duktig och diskat. Packning har jag också hunnit med, då det blir skåne i helgen! :) Imorgon ska jag nog köra bilen UTAN övningskörnings skylten!! :D
Nu tittar jag på tv och sedan blir det nog att sova ganska tidigt. Om jag kan :P
Pusspuss på er!
Saknar min älskling, massor!! <3
Ledsamt, men ändå så underbart!
Imorse stressade jag mig igenom morgonen och åkte till skolan för att ha idrott. Jag var ledare idag, lärde dem att spela tennis :) Verkar som om de tre! som var med var nöjda med min prestation, vilket kändes väldigt kul :) Då vill man prova det flera gånger. Känns som om jag har mycket läxa igen.. Redovisning imorgon (Teckenspråk), prov på måndag (nationella i matte C), prov på tisdag (psykologi B) och sedan ett seminarium på tisdag tillsammans med mentorn och Annica (Svenska C). Jisses, mycket på en och samma gång igen. Men det är det sista nu, sedan är allt över!
Har packat ner en massa porslin i en bananlåda och varit duktig och skrivit porslin + kökssaker på den :P Känns så ledsamt att snart behöva lämna min lägenhet, jag menar den är ju min nu.. Eller ja, tyvärr så kommer det inte att få vara min så länge till, det är ledsamt.. Men! Jag vet att det är bra saker som kommer att hända när jag flyttar här ifrån. Jag ska flytta ihop med älskling :) Om det nu inte blir i en lägenhet direkt, så ska jag iaf flytta in hos honom och hans föräldrar. Det ska bli underbart att få bo tillsammans med älskling, finns inget bättre än att vara med honom, och då kommer jag att få vara med honom varje dag. Kan inte bli bättre än så!
Förhoppningsvis så ska personalen hjälpa mig med fönsterna idag, så jag kan bocka av dem på listan. Sen ska jag nog torka några skåp också. Kanske tar lamporna med, när jag ändå är i farten. Det får bli tvättning nästa vecka, ska ner och boka en tid på onsdag tror jag. Då kan jag tvätta alla mina kläder som behövs tvättas, och då kan jag ta en massa handdukar på samma gång.
Nej, dags för mat! :) Är hungrig! Idag blir det färskpasta och köttbullar (mamma scans, de bästa!), mums! Tur att färskpastan inte ska koka så länge, bara 4 minuter eller nått, vilket gör att jag kan börja med båda sakerna samtidigt, behöver inte föröka tajma in allt :P
Pusspuss på er!
Har packat ner en massa porslin i en bananlåda och varit duktig och skrivit porslin + kökssaker på den :P Känns så ledsamt att snart behöva lämna min lägenhet, jag menar den är ju min nu.. Eller ja, tyvärr så kommer det inte att få vara min så länge till, det är ledsamt.. Men! Jag vet att det är bra saker som kommer att hända när jag flyttar här ifrån. Jag ska flytta ihop med älskling :) Om det nu inte blir i en lägenhet direkt, så ska jag iaf flytta in hos honom och hans föräldrar. Det ska bli underbart att få bo tillsammans med älskling, finns inget bättre än att vara med honom, och då kommer jag att få vara med honom varje dag. Kan inte bli bättre än så!
Förhoppningsvis så ska personalen hjälpa mig med fönsterna idag, så jag kan bocka av dem på listan. Sen ska jag nog torka några skåp också. Kanske tar lamporna med, när jag ändå är i farten. Det får bli tvättning nästa vecka, ska ner och boka en tid på onsdag tror jag. Då kan jag tvätta alla mina kläder som behövs tvättas, och då kan jag ta en massa handdukar på samma gång.
Nej, dags för mat! :) Är hungrig! Idag blir det färskpasta och köttbullar (mamma scans, de bästa!), mums! Tur att färskpastan inte ska koka så länge, bara 4 minuter eller nått, vilket gör att jag kan börja med båda sakerna samtidigt, behöver inte föröka tajma in allt :P
Pusspuss på er!
My heart belongs to you <3
Det finns så mycket att skriva, så mycket att säga och så mycket att visa. Jag tänkte försöka ge mig på att skriva ner lite saker från hjärtat. Allting kommer att handla om älskling, så om man inte orkar läsa om massa "puttenuttiga" saker, så är det bara att trycka på det röda krysset uppe i högra hörnet.
Roger, bara att höra ditt namn gör mig helt varm inombords. Du är allt för mig, verkligen allt. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig, du är mitt liv. Som låten säger mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter. Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter. Det stämmer verkligen. Att se dig lycklig, det gör mig lycklig. Är du ledsen, blir även jag det. Vi är två individer som har blivit en. Jag har inte lärt känna mig själv på riktigt än, vilket många säger att man måste göra innan man hittar den stora kärleken. Men du hjälper mig med det, utan dig hade inte den riktiga Louise funnits. Det är du som får fram henne. Du får fram mig. Jag tror även att det är tvärt om också, att jag hjälper dig att hitta ditt rätta jag. För båda två var ganska vilsna när vi träffades. Nu har det snart gått två år sedan vi blev tillsammans, snart två år har gått sedan den bästa dagen i mitt liv. Då det blev du och jag. Att se och höra dig skratta får mig att må så otroligt bra. Det bästa stället att vara på är i din famn, där är jag som tryggast. Att somna tätt intill dig med armarna om dig är bland det bästa som finns. Men att sedan vakna upp och bli omfamnad av dig är nog ännu bättre. Eller när du smeker mig över ryggen, eller leker med mitt hår, eller när du tittar på mig som om jag var det världefullaste på jorden. Jag drar slutsatsen att allting som har med dig att göra är det bästa som finns, för jag kan inte bara plocka ut en sak, det är omöjligt. Jag älskar att höra hur du kallar mig älskling, gumman, sötnos och mer därtill. Det är som ljuv musik i mina öron. Men orden jag älskar dig slår nog allt annat. Jag vet att du inte är eller var den som visar så mycket känslor. Därför gör de där små orden mig så himla lycklig. Jag inser att vi verkligen tycker om varandra. Eller inte ens det, vi älskar varandra. Det är inte lätt att älska någon annan, om man inte älskar sig själv. Men som jag skrev ovan, så hjälper du mig med det. Utan dig hade det aldrig gått. Jag ser livet med helt nya ögon nu. Och det är tack vare dig. Att gå på stan eller liknande och hålla dig i handen gör mig stolt. Jag är stolt över att vara din flickvän och jag är lycklig över att ha dig vid min sida i vått och torrt. Du gör mitt liv värt att leva, det är du som får mig att orka gå upp på mornarna. Med dig kan jag bara vara, vi kan bara ligga i sängen och hålla varandra i handen utan att det uppstår en pinsam tystnad. Vi kan sitta och bara titta på varandra utan att börja fnissa. Det kallar jag verkligen för äkta kärlek. Vi skäms inte för någonting när vi är tillsammans och det bästa av allt är att jag är mig själv till 100% när jag är med dig. Jag behöver inte låtsas, jag behöver inte spela ett fejkat spel. Jag är Louise, bara Louise, ingen annan. Det är synd att det inte finns något starkare ord än älskar, för i så fall skulle jag ha sagt det till dig. Men jag avslutar med att säga att du är den mest betydelsefulla personen i mitt liv, och jag älskar dig så otroligt mycket. Föralltid älskling. <3
Roger, bara att höra ditt namn gör mig helt varm inombords. Du är allt för mig, verkligen allt. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig, du är mitt liv. Som låten säger mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter. Min lycka är din, din lycka är min och gråten är min när du gråter. Det stämmer verkligen. Att se dig lycklig, det gör mig lycklig. Är du ledsen, blir även jag det. Vi är två individer som har blivit en. Jag har inte lärt känna mig själv på riktigt än, vilket många säger att man måste göra innan man hittar den stora kärleken. Men du hjälper mig med det, utan dig hade inte den riktiga Louise funnits. Det är du som får fram henne. Du får fram mig. Jag tror även att det är tvärt om också, att jag hjälper dig att hitta ditt rätta jag. För båda två var ganska vilsna när vi träffades. Nu har det snart gått två år sedan vi blev tillsammans, snart två år har gått sedan den bästa dagen i mitt liv. Då det blev du och jag. Att se och höra dig skratta får mig att må så otroligt bra. Det bästa stället att vara på är i din famn, där är jag som tryggast. Att somna tätt intill dig med armarna om dig är bland det bästa som finns. Men att sedan vakna upp och bli omfamnad av dig är nog ännu bättre. Eller när du smeker mig över ryggen, eller leker med mitt hår, eller när du tittar på mig som om jag var det världefullaste på jorden. Jag drar slutsatsen att allting som har med dig att göra är det bästa som finns, för jag kan inte bara plocka ut en sak, det är omöjligt. Jag älskar att höra hur du kallar mig älskling, gumman, sötnos och mer därtill. Det är som ljuv musik i mina öron. Men orden jag älskar dig slår nog allt annat. Jag vet att du inte är eller var den som visar så mycket känslor. Därför gör de där små orden mig så himla lycklig. Jag inser att vi verkligen tycker om varandra. Eller inte ens det, vi älskar varandra. Det är inte lätt att älska någon annan, om man inte älskar sig själv. Men som jag skrev ovan, så hjälper du mig med det. Utan dig hade det aldrig gått. Jag ser livet med helt nya ögon nu. Och det är tack vare dig. Att gå på stan eller liknande och hålla dig i handen gör mig stolt. Jag är stolt över att vara din flickvän och jag är lycklig över att ha dig vid min sida i vått och torrt. Du gör mitt liv värt att leva, det är du som får mig att orka gå upp på mornarna. Med dig kan jag bara vara, vi kan bara ligga i sängen och hålla varandra i handen utan att det uppstår en pinsam tystnad. Vi kan sitta och bara titta på varandra utan att börja fnissa. Det kallar jag verkligen för äkta kärlek. Vi skäms inte för någonting när vi är tillsammans och det bästa av allt är att jag är mig själv till 100% när jag är med dig. Jag behöver inte låtsas, jag behöver inte spela ett fejkat spel. Jag är Louise, bara Louise, ingen annan. Det är synd att det inte finns något starkare ord än älskar, för i så fall skulle jag ha sagt det till dig. Men jag avslutar med att säga att du är den mest betydelsefulla personen i mitt liv, och jag älskar dig så otroligt mycket. Föralltid älskling. <3
Tisdag..
Måste börja med att skriva Grattis till Marcus för han blir faktiskt 21 idag! :) Massa grattis till dig storebror! :)
Underbart väder, umgås med trevliga människor och underbara nyheter, sådant gillas skarpt! :)
Irriterande lärare och en älskling som är sjuk, gillas inte alls..
Vädret är på topp, sommaren närmar sig med stormsteg :)
Grillkväll med boendet med god mat och trevligt sällskap med kubb spelande gjorde min kväll :)
Att jag sedan har fått MVG på mitt projektarbete är helt sjukt underbart! :)
När en lärare skäller på en för man sitter och smsar, fast flera andra brukar göra det under lektionerna blir man ganska piss off! Anser att jag är respektlös för att jag bara skulle svara snabbt på ETT sms, när jag har sett andra skicka flera sms under en lektion. Blir så arg!
Sen får man veta att älskling inte alls mår så bra, utan har sovit två och en halv timme direkt efter jobbet och låter jättesnuvig piggar inte heller upp en direkt. Hoppas du blir bra snart igen min prins! <3
Imorgon ska jag börja städa min lägenhet och plocka undan en hel del saker. Tänkte gå till ica och fixa bananlådor att packa i, och sedan börja lägga ner kökssaker i en av lådorna. Sen får jag väl packa ner lite kläder också, sådanna som jag inte ska använda fram till sommarlovet. Ska börja torka av skåpen i köket, bara använda två skåp framöver. Kanske tar taklamporna också, när jag ändå är i farten. Fönsterna ska jag och en personal på boendet ta imorgon också. Det börjar komma igång på riktigt med städningen nu.
På fredag åker jag hem till Skåne igen. Mamma ska färga mitt hår "bimboblondt" ;) Äntligen ska jag få känna mig som en blondin igen, känner mig som en mörkblondin, inge kul alls! Vill vara en riktig blondin :) Sen på söndag ska jag och Tebbe stå och sälja gamla saker på loppis. Vi får alla pengar vi tjänar ihop :)
Nej, kanske ska bli sängen tidigt idag.. Ska iaf ta och ta ur liserna och äntligen kunna slänga dem! Har haft dem i över en månad nu, det märks i ögonen. Ska bli riktigt skönt med helt nya linser imorgon :) Ska prova en ny lins på vänster ögat, hoppas den kommer vara bättre än den förra! Borsta tänderna och tvätta av sminket ska jag med göra. Sen lägger jag mig nog i sängen med Psykologiboken som min enda sängkompis. Älskling, var är du?! <3
Underbart väder, umgås med trevliga människor och underbara nyheter, sådant gillas skarpt! :)
Irriterande lärare och en älskling som är sjuk, gillas inte alls..
Vädret är på topp, sommaren närmar sig med stormsteg :)
Grillkväll med boendet med god mat och trevligt sällskap med kubb spelande gjorde min kväll :)
Att jag sedan har fått MVG på mitt projektarbete är helt sjukt underbart! :)
När en lärare skäller på en för man sitter och smsar, fast flera andra brukar göra det under lektionerna blir man ganska piss off! Anser att jag är respektlös för att jag bara skulle svara snabbt på ETT sms, när jag har sett andra skicka flera sms under en lektion. Blir så arg!
Sen får man veta att älskling inte alls mår så bra, utan har sovit två och en halv timme direkt efter jobbet och låter jättesnuvig piggar inte heller upp en direkt. Hoppas du blir bra snart igen min prins! <3
Imorgon ska jag börja städa min lägenhet och plocka undan en hel del saker. Tänkte gå till ica och fixa bananlådor att packa i, och sedan börja lägga ner kökssaker i en av lådorna. Sen får jag väl packa ner lite kläder också, sådanna som jag inte ska använda fram till sommarlovet. Ska börja torka av skåpen i köket, bara använda två skåp framöver. Kanske tar taklamporna också, när jag ändå är i farten. Fönsterna ska jag och en personal på boendet ta imorgon också. Det börjar komma igång på riktigt med städningen nu.
På fredag åker jag hem till Skåne igen. Mamma ska färga mitt hår "bimboblondt" ;) Äntligen ska jag få känna mig som en blondin igen, känner mig som en mörkblondin, inge kul alls! Vill vara en riktig blondin :) Sen på söndag ska jag och Tebbe stå och sälja gamla saker på loppis. Vi får alla pengar vi tjänar ihop :)
Nej, kanske ska bli sängen tidigt idag.. Ska iaf ta och ta ur liserna och äntligen kunna slänga dem! Har haft dem i över en månad nu, det märks i ögonen. Ska bli riktigt skönt med helt nya linser imorgon :) Ska prova en ny lins på vänster ögat, hoppas den kommer vara bättre än den förra! Borsta tänderna och tvätta av sminket ska jag med göra. Sen lägger jag mig nog i sängen med Psykologiboken som min enda sängkompis. Älskling, var är du?! <3
Liten vs. Stor
Många säger att de önskar att de var små igen. Då de inte fanns några bekymmer och pappa var ens största kärlek. När den värsta rädslan var att inte veta var mamma fanns och hela världen gick under när en leksak gick sönder. Visst var det lätt, man hade inget att oroa sig för riktigt. Men ändå, jag vet inte riktigt om jag kan hålla med om att det var bättre när man var liten. Tänk hur mycket du var tvungen att lära dig och hur mycket alla var på dig. Hur ofta får man en lugn stund för sig själv när man är liten? Nästan aldrig. Det var alltid någon som höll ett öga på dig. Även om du trodde att du var ensam, så var du egentligen inte det. Det var nästan alltid någon som såg dig. Nu har jag, som snart är nitton år gammal, ett eget ansvar. Det är ingen som tittar till mig varje minut. Jag kan göra saker som ingen annan ser och jag behöver inte lära mig en massa saker längre. Jag kan det jag behöver kunna för att "passa" in bland andra människor.
Om man nu återgår till det jag skrev i början, om att det inte fanns några bekymmer när man var liten, det stämmer, det var verkligen så. Du hade inget inom dig som funderade ut vilken väg som var rätt att gå, vem du skulle välja att vara med. Inget sådant fanns. Men! Det behövs egentligen inte nu heller, det är du själv som skapar bekymmerna nu. Det är ditt eget "fel" om ditt huvud kryllar av funderingar och bekymmer, det är du som har satt dem där. På det sättet är vi egentligen fortfarande små, det finns inga bekymmer så länge du inte själv skapar dem. Okej, pappa är inte längre din stora kärlek, men han kommer ändå alltid att vara den första. Då älskade man pappa och han var den enda man skulle tycka om. Men saker och ting ändras. Visst var det lättare att älska sin pappa än att älska en annan kille. Så är det nu också. Men samtidigt så måste man utforska lite. Det ska inte vara så lätt alltid. Även om man inte hittar sin största kärlek direkt, så kommer den att hittas så småningom. Du kan vara 15 år, 20 år, 35 år eller till och med 48 år innan du hittar den. Du behöver inte ha din stora kärlek för att klara av att leva livet.
Jag är bara 19 år gammal, jag ska förhoppningsvis leva i 70 år till, eller mer. Det är ingen idé att ha en massa beskymmer. Jag har hittat min stora kärlek och visst är det fullkommligt underbart. Det känns som om jag lever i en dröm imellanåt, så är det verkligen. Men sedan kan minsta lilla sak få mig att gå under, varför? Det är jag själv som skapar det, så är det alltid. Om alla bara kunde slutat med att skapa en massa bekymmer, skulle världen vara mycket gladare. Jag menar inte att jag själv tänker bort alla möjliga bekymmer. Jag faller också ner där då och då. Men jag har lovat mig själv att försöka att minska ner på skapandet av dem. Jag kommer att må så mycket bättre.
Älskling, när du läser detta vill jag att du ska tänka på vem som kan ha fått mig att förstå detta? Jag tror du kommer att förstå, och nu kanske även alla andra. Jag älskar dig över allt annat, Roger. Jag har blivit en helt ny person sedan jag träffade dig. En person som mer och mer blir sig själv med alla. Jag vågar mer nu, och det är tack vare dig. Du har fått mig att förstå en hel del saker med livet. Jag älskar dig för den du är, och för den du gör mig till! <3
Om man nu återgår till det jag skrev i början, om att det inte fanns några bekymmer när man var liten, det stämmer, det var verkligen så. Du hade inget inom dig som funderade ut vilken väg som var rätt att gå, vem du skulle välja att vara med. Inget sådant fanns. Men! Det behövs egentligen inte nu heller, det är du själv som skapar bekymmerna nu. Det är ditt eget "fel" om ditt huvud kryllar av funderingar och bekymmer, det är du som har satt dem där. På det sättet är vi egentligen fortfarande små, det finns inga bekymmer så länge du inte själv skapar dem. Okej, pappa är inte längre din stora kärlek, men han kommer ändå alltid att vara den första. Då älskade man pappa och han var den enda man skulle tycka om. Men saker och ting ändras. Visst var det lättare att älska sin pappa än att älska en annan kille. Så är det nu också. Men samtidigt så måste man utforska lite. Det ska inte vara så lätt alltid. Även om man inte hittar sin största kärlek direkt, så kommer den att hittas så småningom. Du kan vara 15 år, 20 år, 35 år eller till och med 48 år innan du hittar den. Du behöver inte ha din stora kärlek för att klara av att leva livet.
Jag är bara 19 år gammal, jag ska förhoppningsvis leva i 70 år till, eller mer. Det är ingen idé att ha en massa beskymmer. Jag har hittat min stora kärlek och visst är det fullkommligt underbart. Det känns som om jag lever i en dröm imellanåt, så är det verkligen. Men sedan kan minsta lilla sak få mig att gå under, varför? Det är jag själv som skapar det, så är det alltid. Om alla bara kunde slutat med att skapa en massa bekymmer, skulle världen vara mycket gladare. Jag menar inte att jag själv tänker bort alla möjliga bekymmer. Jag faller också ner där då och då. Men jag har lovat mig själv att försöka att minska ner på skapandet av dem. Jag kommer att må så mycket bättre.
Älskling, när du läser detta vill jag att du ska tänka på vem som kan ha fått mig att förstå detta? Jag tror du kommer att förstå, och nu kanske även alla andra. Jag älskar dig över allt annat, Roger. Jag har blivit en helt ny person sedan jag träffade dig. En person som mer och mer blir sig själv med alla. Jag vågar mer nu, och det är tack vare dig. Du har fått mig att förstå en hel del saker med livet. Jag älskar dig för den du är, och för den du gör mig till! <3
Birdie
Ja, här sitter jag då, med rosa shorts och Birdie tröja :P En riktig nörd skulle ni nog kalla mig, men här är det status xD Kom hit till lanet i Uppsala igår, tillsammans med Roger, Marcus, Björn och Jonny :) Kan säga att jag hade en jobbig dag igår, magen värkte som in i helvete och det tog typ en timme för mig att få tag på en alvedon. Men som tur var så försvann det ganska snabbt efter jag fått i mig alvedon, tur det! Åker hem till Roger imorgon, ska fira hans mamma. Måste få lite mer sömn inatt. Okej, har sovit 6 timmar, det är ganska mycket om man jämför med andra här inne skulle jag tro :P Men inatt måste jag sova en hel del, så jag kan vara utvilad till festen.
Då man inte orkar sitta och spela hela tiden, har jag kollat runder på internet. Och jag kan verkligen inte hitta en gammal film som jag vill ha! Stör mig sjukt mycket på det! Vill ha stjärnsystrar. Älskar en låt som är med i den, så har fått titta på ett urkasst klipp på youtube för att håra låten. Tänkte skriva den här, för den är så vacker! :)
Då man inte orkar sitta och spela hela tiden, har jag kollat runder på internet. Och jag kan verkligen inte hitta en gammal film som jag vill ha! Stör mig sjukt mycket på det! Vill ha stjärnsystrar. Älskar en låt som är med i den, så har fått titta på ett urkasst klipp på youtube för att håra låten. Tänkte skriva den här, för den är så vacker! :)
Rosor i snön
Så, vi fann varann
Vi är sagan som blev sann
Du och jag min vän
och stjärnan där på himmelen
Ta nu min hand och följ mitt spår
Min hemlighet du är ändå
Tänk att du fanns och finns hos mig
Jag ska aldrig lämna dig
Det finns nån som förstår och som lyssnar på dig
och ser det du ser
Det finns rosor i snö, röda rosor i snö
Det finns nån som vill gå där du vill gå
Det finns alltid en vän, som vi känner igen
Det finns rosor i snön längs vägen hem
Det finns rosor i snö, röda rosor i snö
Det finns nån som vill gå där du vill gå
Det finns alltid en vän, som vi känner igen
Det finns rosor i snön längs vägen hem
Osmarta jag..
Ja, för en gångs skull så är jag osmart. Okej, det där sa jag inte för att skryta, men jag brukar vara ganska förståndig och smart, men idag fick jag visst reda på att jag inte alls är så speciellt smart.
Kommer hem från skolan och får ett samtal från syster. "Hej, har du beställt hem någonting?"
Nej, blev mitt svar, för det hade jag ju inte. Så frågade var det kom ifrån och så bad jag henne att öppna det. Så öppnar hon och säger att jag har fått "solbrunkappslar". Jag fattade noll vad hon snackade om, men sen slog det mig. Jag har svarat på frågor på internet för att vinna ett presentkort på H&M. Där fick man en massa förfrågningar om saker som man kunde beställa hem. Självklart så tryckte jag nej på alla. Trodde jag ja..
Nu blir man 300 kronor fattigare, och tre paket med piller som gör det lättare för mig att bli solbrun.. Jippi, precis vad jag ville ha.. NOT! Tur att man har en underbar mamma som ville köpa en paket för att dra ner priset för mig lite. Så okej, 200 kronor fattigare kommer jag att bli, mot min egen vilja.
Så Louise, vad har du nu lärt dig av detta?! *Lägger huvudet på sned*
Att aldrig svara på frågor på internet..
Kommer hem från skolan och får ett samtal från syster. "Hej, har du beställt hem någonting?"
Nej, blev mitt svar, för det hade jag ju inte. Så frågade var det kom ifrån och så bad jag henne att öppna det. Så öppnar hon och säger att jag har fått "solbrunkappslar". Jag fattade noll vad hon snackade om, men sen slog det mig. Jag har svarat på frågor på internet för att vinna ett presentkort på H&M. Där fick man en massa förfrågningar om saker som man kunde beställa hem. Självklart så tryckte jag nej på alla. Trodde jag ja..
Nu blir man 300 kronor fattigare, och tre paket med piller som gör det lättare för mig att bli solbrun.. Jippi, precis vad jag ville ha.. NOT! Tur att man har en underbar mamma som ville köpa en paket för att dra ner priset för mig lite. Så okej, 200 kronor fattigare kommer jag att bli, mot min egen vilja.
Så Louise, vad har du nu lärt dig av detta?! *Lägger huvudet på sned*
Att aldrig svara på frågor på internet..
Örebro <3
Nu är det snart dags att ta "förväl" av örebro och allt det bär med sig. Kanske inte föralltid, men i alla fall för ett tag framöver. Okej, det är inte dags att deppa förmycket över det riktigt än, men det börjar faktiskt närma sig med stormsteg. Därför tänkte jag skriva lite om hur mycket Örebro verkligen ha betytt för mig, vilket verkligen är en hel del! Det är inte bara alla nya vänner jag har fått och att jag träffat världens underbaraste kille, som nu är min pojkvän. Även om de två sakerna är stora och mycket betydelsefulla, så är de två inte det bästa. Ta inte illa upp nu, ni kommer att förstå efter ni har läst. Men visst betyder vännerna och Roger hur mycket som helst, de livar ju upp mina dagar :) Och Roger älskar jag över allt annat, så det låter fel att säga att något annat har betytt mer för mig, med även du kommer att förstå älskling, jag lovar <3 För det största och mest betydelsefulla har skett här inne *pekar på mig själv och försöker hitta själen*.
Denna bloggen skulle ju handla en del om min hörselskada och det är just det som det kommer att handla om nu. Förut i grundskolan gick jag i en vanlig skola, det var nästan bara jag som var hörselskadad, i alla fall var jag ensam på skolan med att ha hörapparater. I sjuan, åttan och nian, kände jag min annorlunda, jag var inte som alla andra. Jag kände mig ensam och nästan övergiven, fast jag hade vänner. Men de förstod inte hur jag hade det. Det var ingen som förstod det då. Jo, bara de jag träffade en gång i månaden på hörselträffarna. Men det gav mig inte så mycket under de vanliga skoldagarna. När jag gick på stan kunde jag aldrig gå med uppsatt hår, aldrig. Alla kollade snett på mig, nästan alla i alla fall. Jag kände mig som en tönt, någon som alla såg ner på eller nått. Det var "tjejen med de där konstiga sakerna i öronen" man blev kallad när de inte visste att jag hette Louise. Jag var inte hon med blont hår och gröna ögon, det var hon med saker i öronen. Det kanske inte låter som värsta stora saken för vissa, men för mig förstörde det mycket.
När jag nu har bott i Örebro i snart tre år och fått uppleva allt som tillhör Örebro, måste jag säga att jag är evigt tacksam för att jag har fått vara med om detta. Att jag valde att flytta hemifrån vid 16 års ålder, att jag har varit här i tre hela år och för en gångs skull känt mig levande, på riktigt. Jag kan gå med uppsatt hår på stan, ingen tittar konstigt på mig alla är så vana vid att se det. Jag kan tecka till mina kompisar på bussen utan att någon reagerar med att kolla snett på en. Jag kan fråga om nästan hur många gånger som helst utan att någon blir irriterad på mig. Jag har en pojkvän som också är hörselskadad och kan förstå mig som ingen annan kan. Du älskling, du har hjälpt mig en bra bit på vägen. Men det är den där friheten av att kunna vara mig själv. Vi kan skratta åt alla "felhörningar" vi gör, det är inget man blir utskrattad för, utan vi skrattar tillsammans eftersom här kan det hända alla, då alla har samma handikapp. Att äntligen få vara med på lektioner, utan att behöva sitta tyst. Höra vad alla klasskompisar har sagt och kunna kommentera deras svar. Allt det där var stört omöjligt förut, då satt jag tyst. Rädd för att bli utskrattad, rädd för att svara på fel sak, rädd för att säga samma sak som någon annan sagt förut, rädd för att helt enkelt öppna munnen. Nu går den kanske inte i ett, men den öppnas ett flertal gånger under lektionerna.
Örebro har gett mig massor, vilket jag aldrig kommer att glömma! Jag har fått mitt riktiga jag att komma fram, min själ har fått öppna upp sig, och jag är stolt över att vara den jag är. Jag har fått riktigt fina vänner för livet och jag har fått min drömprins, min älskling och vackraste människan på jorden, min Roger <3
Jag avslutar med ett "Tack", för jag vet inte vad annars jag kan säga. Det är egentligen inte tillräckligt. Tack Örebro för att jag äntligen är jag!
Denna bloggen skulle ju handla en del om min hörselskada och det är just det som det kommer att handla om nu. Förut i grundskolan gick jag i en vanlig skola, det var nästan bara jag som var hörselskadad, i alla fall var jag ensam på skolan med att ha hörapparater. I sjuan, åttan och nian, kände jag min annorlunda, jag var inte som alla andra. Jag kände mig ensam och nästan övergiven, fast jag hade vänner. Men de förstod inte hur jag hade det. Det var ingen som förstod det då. Jo, bara de jag träffade en gång i månaden på hörselträffarna. Men det gav mig inte så mycket under de vanliga skoldagarna. När jag gick på stan kunde jag aldrig gå med uppsatt hår, aldrig. Alla kollade snett på mig, nästan alla i alla fall. Jag kände mig som en tönt, någon som alla såg ner på eller nått. Det var "tjejen med de där konstiga sakerna i öronen" man blev kallad när de inte visste att jag hette Louise. Jag var inte hon med blont hår och gröna ögon, det var hon med saker i öronen. Det kanske inte låter som värsta stora saken för vissa, men för mig förstörde det mycket.
När jag nu har bott i Örebro i snart tre år och fått uppleva allt som tillhör Örebro, måste jag säga att jag är evigt tacksam för att jag har fått vara med om detta. Att jag valde att flytta hemifrån vid 16 års ålder, att jag har varit här i tre hela år och för en gångs skull känt mig levande, på riktigt. Jag kan gå med uppsatt hår på stan, ingen tittar konstigt på mig alla är så vana vid att se det. Jag kan tecka till mina kompisar på bussen utan att någon reagerar med att kolla snett på en. Jag kan fråga om nästan hur många gånger som helst utan att någon blir irriterad på mig. Jag har en pojkvän som också är hörselskadad och kan förstå mig som ingen annan kan. Du älskling, du har hjälpt mig en bra bit på vägen. Men det är den där friheten av att kunna vara mig själv. Vi kan skratta åt alla "felhörningar" vi gör, det är inget man blir utskrattad för, utan vi skrattar tillsammans eftersom här kan det hända alla, då alla har samma handikapp. Att äntligen få vara med på lektioner, utan att behöva sitta tyst. Höra vad alla klasskompisar har sagt och kunna kommentera deras svar. Allt det där var stört omöjligt förut, då satt jag tyst. Rädd för att bli utskrattad, rädd för att svara på fel sak, rädd för att säga samma sak som någon annan sagt förut, rädd för att helt enkelt öppna munnen. Nu går den kanske inte i ett, men den öppnas ett flertal gånger under lektionerna.
Örebro har gett mig massor, vilket jag aldrig kommer att glömma! Jag har fått mitt riktiga jag att komma fram, min själ har fått öppna upp sig, och jag är stolt över att vara den jag är. Jag har fått riktigt fina vänner för livet och jag har fått min drömprins, min älskling och vackraste människan på jorden, min Roger <3
Jag avslutar med ett "Tack", för jag vet inte vad annars jag kan säga. Det är egentligen inte tillräckligt. Tack Örebro för att jag äntligen är jag!
Morning!
Blir ett litet snabbt inlägg innan det är dags att gå till skolan. Igår var det en lång dag, först körning mellan åtta och nio, sedan sitta där och plugga i en timme. Åkte till skolan gjorde en läxa och sedan var det mat. Maten va inge god, så vi gick till mc donalds istället. Blev en cheesburgare och en mc chicken junior, det var mumma det! :) Efter skolan gick jag tillbaka till körskolan och pluggade lite till. Blev äntligen klar med alla tester, så nu är jag antagligen redo inför uppskrivningen på fredag :) Ska plugga lite extra i veckan, innan det är dags. Vid tjugo över fem var det dags för en körlektion till, med en annan lärare, gick super! Har en gång kvar, sen är det dags för uppkörningen också, men säger inte när den är ;) När jag hade kört gick jag hem och åt mat, sen gick jag och Annica till affären och sedan kollade jag top model och pluggade resten av kvällen.
Vaknade vid halv sju idag, blev en lätt frisyr, orkade inte duscha :P Gjorde ju det igår. Så blev diadem och hästsvans :)
Nej, dags att gå mot virginska, psykologi lektion med Leffe, perfekt att börja dagen med en sådan lektion! :)
Pusspuss på er! <3
Vaknade vid halv sju idag, blev en lätt frisyr, orkade inte duscha :P Gjorde ju det igår. Så blev diadem och hästsvans :)
Nej, dags att gå mot virginska, psykologi lektion med Leffe, perfekt att börja dagen med en sådan lektion! :)
Pusspuss på er! <3
Super lyckad helg!
Just nu sitter jag och plågas med min tinnitus.. Efter en glad rubrik kanske inte det var så bra att börja med just den jobbigaste saken, men vet inte var jag ska ta vägen.. Det tjuter som F-A-N i vänstra örat just nu, knappt så jag kan koncentrera mig på annat, helt sjukt! Måste kolla upp det snart, orkar inte mer!
Helgen blev i alla fall super! Började med att Marcus kom redan i torsdags. Då blev det matlagning, slöande och en massa NCIS tittande :P Dock så somnade jag framför datorn när vi tittade på ett avsnitt vid ett tiden på natten eller nått ^^ Men det gjorde Marcus också :P
Sen började fredagen för min del med att åka till optikern, sedan en stund till körskolan för att plugga teori, därefter till ungdomsmottagningen. Kom hem, hittade Marcus sittande i myskläder och han hade varit gullig och diskat, underbart med service i sin egen lägenhet ;) Stannade hemma en stund innan Josefina kom och vi gick till teckenbro och pratade med vår handledare om projektarbete. Efter det gick jag hem igen, och då fick Marcus mig att plugga körkortsteori i nån timme. Sen blev det NCIS och vid ett till fyra var det tvättning. Hann med att äta mat också, sen kom älskling <3 När älskling hade kommit blev det lite slöande innan han och Marcus gick till ica, medan jag tog det sista med tvätten och Sandra kom ner till mig. Vi hjälpte varandra med håret, hårförlängningar och locktänger överallt :P men snygga blev vi ;) Sen var det dags att laga mat, blev pommes, skinksnitzel och beasås, mumma! Vid åtta gick vi till stan, majbrasa vid slottet. Var där i tjugo minuter innan det var dags för Frimis! Lite halvlullig blev man allt, men det var det klart värt ;) Slutet var inte det allra bästa, men strunt i det nu!
Lördagen bestod av stan en runda och sedan äta på La baguette. Roger tog en pasta sallad med räkor, jag och Marcus tog bakadpotatis med skagenröra, det är grejer det ;) Det blev NCIS även då, kortspel, en runda till coop och allmänt slödag :P Marcus åkte hem vid nio, sen kollade jag och älskling klart på finalen av körslaget. Sen somnade vi vid elva av misstag (a)
Idag gick jag och älskling upp vid tio. Åt frukost och sedan var det städning och diskning om gällde, det såg ut som kriget här hemma asså! Efter det blev det en runda på stan, handlade två nya diadem och Roger en musmatta :P Blev slöande även idag, och vid 6 tiden åkte älskling hem :/ Men vi hade en mysig dag tillsammans <3 Efter jag hade lämnat Roger på stationen åkte jag hem till Josefina. Gjorde lite på projektarbetet innan vi gick till bussen. Åkte hem, satte mig här vid datorn och här sitter jag kvar :P
Imorgon blir det körning mellan åtta och nio, sedan plugga teori mellan nio och tio. Därefter till skolan, göra en läxa och sedan lektion vid tolv fram till fyra. Sen blir det ännu mer körkorts teori pluggande. Ingen tennis, måste plugga teorin..
Nu ringde älskling! <3
Puss på er!
Helgen blev i alla fall super! Började med att Marcus kom redan i torsdags. Då blev det matlagning, slöande och en massa NCIS tittande :P Dock så somnade jag framför datorn när vi tittade på ett avsnitt vid ett tiden på natten eller nått ^^ Men det gjorde Marcus också :P
Sen började fredagen för min del med att åka till optikern, sedan en stund till körskolan för att plugga teori, därefter till ungdomsmottagningen. Kom hem, hittade Marcus sittande i myskläder och han hade varit gullig och diskat, underbart med service i sin egen lägenhet ;) Stannade hemma en stund innan Josefina kom och vi gick till teckenbro och pratade med vår handledare om projektarbete. Efter det gick jag hem igen, och då fick Marcus mig att plugga körkortsteori i nån timme. Sen blev det NCIS och vid ett till fyra var det tvättning. Hann med att äta mat också, sen kom älskling <3 När älskling hade kommit blev det lite slöande innan han och Marcus gick till ica, medan jag tog det sista med tvätten och Sandra kom ner till mig. Vi hjälpte varandra med håret, hårförlängningar och locktänger överallt :P men snygga blev vi ;) Sen var det dags att laga mat, blev pommes, skinksnitzel och beasås, mumma! Vid åtta gick vi till stan, majbrasa vid slottet. Var där i tjugo minuter innan det var dags för Frimis! Lite halvlullig blev man allt, men det var det klart värt ;) Slutet var inte det allra bästa, men strunt i det nu!
Lördagen bestod av stan en runda och sedan äta på La baguette. Roger tog en pasta sallad med räkor, jag och Marcus tog bakadpotatis med skagenröra, det är grejer det ;) Det blev NCIS även då, kortspel, en runda till coop och allmänt slödag :P Marcus åkte hem vid nio, sen kollade jag och älskling klart på finalen av körslaget. Sen somnade vi vid elva av misstag (a)
Idag gick jag och älskling upp vid tio. Åt frukost och sedan var det städning och diskning om gällde, det såg ut som kriget här hemma asså! Efter det blev det en runda på stan, handlade två nya diadem och Roger en musmatta :P Blev slöande även idag, och vid 6 tiden åkte älskling hem :/ Men vi hade en mysig dag tillsammans <3 Efter jag hade lämnat Roger på stationen åkte jag hem till Josefina. Gjorde lite på projektarbetet innan vi gick till bussen. Åkte hem, satte mig här vid datorn och här sitter jag kvar :P
Imorgon blir det körning mellan åtta och nio, sedan plugga teori mellan nio och tio. Därefter till skolan, göra en läxa och sedan lektion vid tolv fram till fyra. Sen blir det ännu mer körkorts teori pluggande. Ingen tennis, måste plugga teorin..
Nu ringde älskling! <3
Puss på er!
