Att inte älska sitt eget barn..
Visst låter det hemskt? :O Kollar på en dokumentär just nu, om en kvinna som inte älskar sin egen bebis. Hon älskar sitt första barn, men bebisen känner hon ingen samhörighet med.. Hon hatar bebisen och har inte njutit av en enda stund tillsammans med barnet. Hon vågar inte ens hålla bebisen närmare än en armslängd ifrån sig själv. Tur att bebisens pappa ger henne den uppmärksamhet hon behöver, när inte maman kan göra det.. Mamma tycker att när bebisen skriker, så vill bebisen säga till henne hur dålig hon är, inte att hon är hungrig och vill ha mat. En psykolog tror att det kan bero på att bebisen föddes för tidigt, med gulsot. Vilket gjorde att mamman kände att hon inte fått en bebis utan ett "monster", vilket gjorde att hon själv kände sig ful.. Sen har mamman själv haft en mamma som slog henne vilket kan ha fått henne att inte vilja bli som sin mamma, en mamma som skadar sitt barn. Därför vågade hon kanske inte röra vid sin egen bebis.
Som tur är, så har mamman fått hjälp nu, och kommer närmare och närmare sin egen bebis, vilket jag tycker låter underbart! :) För en bebis behöver sin mammas kärlek, hur mycket som helst.
Tänk vad hemskt att inte älska sitt eget barn? Jag skulle bli överlycklig om jag fick en bebis, och skulle älskat den hur mycket som helst, det kan jag nästan lova. Jag har redan bebisfeber.. Visst kommer det att bli jobbigt, det kan jag inte komma ifrån. Men så länge man inte ger upp, så kommer allt att gå bra. Jag tror verkligen att jag är mogen för att klara av ett barn, och jag kommer inte vara ensam. Men jag vet, jag är nog lite ung än och får nog vänta några år :P
Som tur är, så har mamman fått hjälp nu, och kommer närmare och närmare sin egen bebis, vilket jag tycker låter underbart! :) För en bebis behöver sin mammas kärlek, hur mycket som helst.
Tänk vad hemskt att inte älska sitt eget barn? Jag skulle bli överlycklig om jag fick en bebis, och skulle älskat den hur mycket som helst, det kan jag nästan lova. Jag har redan bebisfeber.. Visst kommer det att bli jobbigt, det kan jag inte komma ifrån. Men så länge man inte ger upp, så kommer allt att gå bra. Jag tror verkligen att jag är mogen för att klara av ett barn, och jag kommer inte vara ensam. Men jag vet, jag är nog lite ung än och får nog vänta några år :P
Kommentarer
Trackback
