Ja, detta är den svåraste frågan som finns tycker jag.. Jag menar, det känns som om man blir tråkig om man bara sitter och babblar om sig själv som andra kanske inte alls är intresserade av :P Men, jag ska ge mig på ett försök.

Jag föddes den 24 september år 1991 och fick namnen Christina Sofie Louise. Jag vet inte riktigt hur jag var som liten faktiskt, men eftersom jag är första barnet så antar jag att jag var ganska mammig och pappig av mig :P

När jag var fyra år gammal så fick mamma och pappa reda på att jag var hörselskadad och skulle behöva ha hörapparater på båda öronen. De visste ju inget alls om det och ville först inte att jag skulle behöva ha några, att jag skulle klara mig utan dem eftersom jag gjort det i fyra år. Men de fick prata med en kunnig person som fick dem att ändra sig, vilket de blev väldigt glada för senare i mitt liv. De förstod ju att jag hade haft det jobbigt utan hörapparater när jag väl fick dem när jag var fem år.

Jag började i skolan som alla andra barn och gick i en "vanlig" skola med bara hörande. Gick i "vanlig" skola hela grundskolan, men i sjuan eller åttan så kände jag att jag inte orkade mer. Så jag provade i en hörselklass med bara hörselskadade. Men jag kände mig inte hemma där heller. Så jag stannade kvar på den vanliga skolan men bestämde mig för att jag skulle flytta till Örebro och börja på gymasiet där senare. Bara för att där hade de ett gymnasium för bara hörselskadade och döva.

Så jag flyttade hemifrån när jag var 16 år och flyttade in hos en familj som jag bodde hos i två år. Jag trivdes verkligen både i den familjen och på skolan. Jag kände mig äntligen värdig som människa. Visst, det kan låta hemskt. Men jag mådde verkligen skit över mitt handikapp när jag gick i åttan och nian, jag kände mig inte som en i gänget. Jag kännde mig alltid utanför och ville bara sjunka ner i jorden. Så jag kan säga att Örebro nästintill räddade livet på mig.

Under andra året i Örebro inträffade någon som skulle förändra mitt liv för alltid. Jag blev tillsammans med världens underbaraste man, Roger. Vi var som gjorda för varandra, fast vi var (och är) totalt olika varandra. Jag menar, jag var världens pluggis om man jämförde med honom :P Haha xD Och så var han som han var, och jag var som jag var. Men ändå så var vi som gjorda för varandra. Det var verkligen kärlek. Vi fick så många personer emot oss, vilket var väldigt plågsamt. Men vi lyckades ta oss ur det där på grund av vår starka kärlek. Då var det verkligen du och jag mot världen, älskling!

I somras tog jag studenten och ja, som många säger så är det verkligen en oförglömlig dag! Jag hade mamma, pappa och syster där. Jag hade Roger och hans familj där. Jag hade alla mina vänner där. Jag hade bästa vän Marcus där. Jag hade mormor och morfar där. Jag hade farmor och farfar där. Det var verkligen en underbar dag!

Nu studerar jag på Örebro universitiet, en enstaka kurs just nu, Sociologi A. Det går faktiskt väldigt bra :) Vill dock komma in på socionomprogrammet till nästa termin. Jag vill verkligen det! Det är det jag vill bli, det är det jag vill studera till. Men vi får se vad som händer.

Jag bor i en lägenhet i Enköping tillsammans med Roger, min sambo :) Flyttade hit för mindre än en månad sedan, men trivs redan som fisken i vatten :) Det är verkligen underbart att bo tillsammans med den man älskar. Vi är två personer som blivit en. Han är hela mitt liv <3